Idag har jag haft en skitdag

Det var inte så att det började som en skitdag men på något konstigt sätt så gick luften ur mig vid lunch och sen blev det bara värre och värre. Jag tar det från början:

Det började med att jag i vanlig ordning gick med barnen till förskolan, så långt var allt som vanligt. Efter det gick jag hem och tog mig ann projektet att med nål och tråd fixa till Elis babygym som börjat se lite slitet ut. Mitt i det jag sitter och syr så ringer telefonen. Det är min svägerska som är i akut behov av assistans då hon (eller rättare sagt elektrikern) lyckats låsa in både hus- och bilnyckeln i det nyköpta huset. Den enda extranyckeln fanns hos mäklarfirman inne i stan och nu undrade hon om jag hade möjlighet att hjälpa henne. Självklart hade jag det så jag packade ner Elis i babyskyddet och åkte iväg.

Det var en förvånansvärt lugn och behärskad svägerska som vi mötte upp på infarten 30 minuter senare. Linda gav oss en snabb visning av det nya huset som har bra ytor och stora potentiell för att bli riktigt fint.

När jag återvände hem så var det som om luften gick ur mig. Jag kände att jag blev mer och mer irriterad, ja nästan förbannad. Jag satt och surade, suckade och stönade inget kändes roligt. Jag vet inte vad det berodde på kanske var det för att jag kikat på hus och själv blivit sugen på att flytta eller så var det för att jag var trött, less och hungrig. Vad det än berodde på så höll det i sig ett bra tag, ja, faktiskt ändå fram till middagen. Under den tiden han jag "ond göra" mig över grannpojken som har skolskjuts fram till ytterdörren (alltså, han måste bli avsläppt vid ytterdörren, han kan inte gå tio meter). Varje eftermiddag när vi är ute och leker med barnen passerar hans taxi förbi vårt hus, om vi har ställt ut en slalombana så måste vi plocka ihop den för att taxin ska komma fram, barnvagnar ska flyttas och cyklande barn ska samlas ihop, ett jävla bök för tio meter. I dag blev jag så arg så jag hojtade till taxichauffören att; Du kan släppa av honom här åsså kan han gå tio meter hem, men det gick visst inte för det var sagt så. Vad fan handlar det om?!? Ja, han är "lite" efter men inte så mycket så att han inte kan vara ute själv för så fort han kommer hem så hoppar han upp på sin cykel och cyklar runt på kvarteret så vad är egentligen problemet?...
Mitt i det jag sitter och morrar som värst så kommer en tant som sparkar ut och välter en av de utställda konerna. Ojsan, säger hon och fortsätter att promenera som om inget hänt. Määän!!! Brukar man inte plocka upp det man välter ut?!? Kanske jag skulle gå hem till henne och välta omkull något och sedan bara gå vidare...eller???

När klockan blev fyra gick vi in och jag började med middagsmaten. Ssuccessivt kände jag hur det dåliga humöret lämnade mig, skönt för jag hatar att känna mig arg. 19.30 fick jag ett SMS som löd: Det låter pling plong vid din dörr! På trappen stod den här fina godisskålen med ett tack för hjälpen kort. Helt onödigt men så GULLIGT! Så nu sitter jag här i skrivande stund, reflekterar över dagen och snaskar godis ur min hjärtformade godisskål. Livet är nog bra härligt ändå.