Hösten knackar på dörren

Jag blir alltid lika överrumplad över det faktum att årstiderna förändras så snabbt. Ena stunden är det sommar och flickorna springer omkring i crocs och sommarklänning. Sen, nästan över en natt så förändras allt och det blir kallt blött och blåsigt. Jag vet inte om det beror på mig som person eller om det händer alla föräldrar men helt plötsligt står jag där nästan chockerad över det faktum att det har blivit höst och barnen saknar kläder att ha på sig. Som om jag inte visste att hösten har stått och knackat på dörren under de senaste veckorna.
Jag tycker som så många andra att det är roligt att handla kläder, om det sedan är till mig, barnen eller någon annan spelar ingen roll. Det jag inte tycker om är att handla kläder för att jag måste. Då blir jag stressad och får lite lätt panik när storlekarna som jag är ute efter är slut. Detta hände mig igår när jag tog Felicia i bilen och åkte iväg för att hitta något som hon kan ha på sig på dagis på måndag, just nu saknar hon verkligen allt. Vi började med att springa runt på H&M men varje gång vi hittade något av intresse så var det slut i hennes storlek. När vi sedan lämnade butiken tomhänta infann sig den där känslan av panik. Panik över att vi aldrig skulle hitta något som passar. På KappAhl hittade vi några tunikor, en tröja och ett par leggings och humöret höjdes lite. Jag beslutade mig för att åka ut till Strömpilen där det finns ännu ett H&M och även ett Lindex. Där fyndade vi några leggings i lite tjockare kvalité och vita baströjor som fungerar till det mesta. På Lindex hittade vi en klänning och ännu ett par leggings. Efter det var Felicia måttligt less och vi bestämde oss för att åka hem. Nu sitter jag här och överblickar gårdagens fynd som består av massor med leggings några tröjor, en klänning och tre tunikor. Ännu saknas en hel del innan höstgarderoben är komplett men nu vet jag i alla fall att hon inte behöver frysa på dagis nästa vecka. En bra start trots allt.

Att snittas eller inte snittas...

Har precis gått in i vecka 25 och i dag ska vi på specialistmödravården för att kika lite på bebben och diskutera om jag vill föda vaginalt eller om jag vill göra ett kejsarsnitt. Jag har provat på båda alternativen eftersom jag födde vår första dotter vaginalt och blev akutsnittad med vår andra. Anledningen till att jag ens överväger att göra ett snitt är att mina två tidigare förlossningar inte har varit speciellt trevliga upplevelser och jag känner en viss oro inför att nästa också ska bli en besvikelse. Det är egentligen inte själva förlossningen i sig som skrämmer mig utan barnmorskornas nonchalanta sätt när de i princip vägrat lyssna på mig. Just nu har jag ingen aning om hur jag vill göra, det känns som om det finns för- och nackdelar med båda alternativen.

Fördelar med att föda vaginalt: 

• Att jag kommer att vara helt återställd efter bara några dagar.
•  Jag kan åka hem bara några timmar efter det att bebisen är ute (jag ogillar att ligga på sjukhus).

Nackdelar:

• Kommer barnmorskorna att lyssna på mig?!?

Fördelar med ett snitt:

• Att jag har "kontroll" över det som händer. 
• Läkarna skulle kunna korrigera det gamla ärret som jag har på magen. Det blev snett och det ligger ganska högt upp på magen vilket gör att byxlinningen konstant skaver mot ärret.

Nackdelar:

• Jag måste stanna på sjukhuset i några dagar.
• Jag kommer att ha ett sår som går tvärs över magen vilket innebär att jag inte får lyfta tungt på tre månader. Hur lätt är det när man har två andra relativt små barn att ta hand om?

Som tur är behöver jag inte ta mitt slutgilitga beslut förrän jag är i vecka 32 och förhoppningsvis kommer dagens läkarbesök att ge mig svaren jag behöver.

Ömmande fötter

När man vaknar på morgonen efter en fest med ömma fötter kan man dra slutsatsen att man haft roligt kvällen innan. Det var precis så jag vaknade i morse. Gårdagen spenderade vi i kärlekens tecken på ett mysigt bröllop med tillhörande bröllopsfest. Brudparet var strålande vackra, framförallt bruden som sken som en sol hela kvällen.
Efter bröllopsmiddagen fortsatte kvällen med öppen bar, liveband och mängder av dans. Då fick jag en nytändning och det började spritta i taxbenen. Det var så länge sen jag skakade mina lurviga på dansgolvet så jag nästan har glömt bort hur roligt det kan vara. Kunde dock inte undgå att notera att det faktiskt fanns några ögonbryn som höjdes runt omkring mig på dansgolvet. Om det berodde på min orginella dansstil eller det faktum att jag är gravid i vecka 24 lämnar jag osagt. Jag hade i alla fall roligt och det är det som är huvudsaken.

Grymt sötsugen!!!

Har varit sötsugen ända sen jag kom hem idag. Tänkte att det kanske går över bara jag får i mig lite mat men det gjorde det definitivt inte om något så blev det bara ännu värre. Det är som om det bor ett litet "godismonster" innuti mig. Ett monster som plågar mig och som konstan skirker efter något sött. Jag brukar inte vara så här godissugen och det brukar alltid gå över om jag bara väntar tillräckligt länge men inte den här gången. Så fort tjejerna lagt sig för kvällen gick jag lös på skafferitet i hopp om att hitta något som kunde dämpa mitt begär. Efter en stunds febrilt letande hittade jag så till slut ett paket med Mc Vities Svampbob kakor och ICAs blandsaft. *LYCKA* Jag blandade ett stort glas saft som jag sedan formligen hällde i mig vid diskbänken. Kakorna glufsade jag i mig lika fort och sen var det som om det lilla monstret i mig lugnade ner sig för att sedan slutligen komma till ro och somna.

ICA MAXI

Gjorde ett riktigt klipp på ICA MAXI här om dagen. Två fina softshelljackor för 199:-/st som tjejerna kan busa i under hösten. De kommer se ut som två små hallon som springer omkring i höstrusket. Tänk, ibland gör man fynd när man minst anar det.

Gudmor

Jag har många olika benämningar. Jag är mamma, sambo, fästmö, dotter, vän etc. I eftermiddag kommer jag att lägga till ännu en tittel till min lista för idag blir jag gudmor. Dopet skall hållas utomhus och förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre eftersom det dagen till ära är strålande solsken utanför fönstret.

Vi hade ett utomhusdop när vår äldsta dotter döptes. Vädret var dessvärre inte lika vackert den dagen, regnet öste ner på tälttaket och prästen fick använda sin fulla röstkapacitet för att överhuvudtaget höras. Men väder är inte allt och dopet blev verkligen lyckat. Kanske berodde det på gästerna, läget, den goda maten, vinet (ja vi serverade vin till maten). Va det än berodde på så blev det en minnesvär dag med gäster som stannade ända fram till småtimmarna.