Hösten knackar på dörren

Jag blir alltid lika överrumplad över det faktum att årstiderna förändras så snabbt. Ena stunden är det sommar och flickorna springer omkring i crocs och sommarklänning. Sen, nästan över en natt så förändras allt och det blir kallt blött och blåsigt. Jag vet inte om det beror på mig som person eller om det händer alla föräldrar men helt plötsligt står jag där nästan chockerad över det faktum att det har blivit höst och barnen saknar kläder att ha på sig. Som om jag inte visste att hösten har stått och knackat på dörren under de senaste veckorna.
Jag tycker som så många andra att det är roligt att handla kläder, om det sedan är till mig, barnen eller någon annan spelar ingen roll. Det jag inte tycker om är att handla kläder för att jag måste. Då blir jag stressad och får lite lätt panik när storlekarna som jag är ute efter är slut. Detta hände mig igår när jag tog Felicia i bilen och åkte iväg för att hitta något som hon kan ha på sig på dagis på måndag, just nu saknar hon verkligen allt. Vi började med att springa runt på H&M men varje gång vi hittade något av intresse så var det slut i hennes storlek. När vi sedan lämnade butiken tomhänta infann sig den där känslan av panik. Panik över att vi aldrig skulle hitta något som passar. På KappAhl hittade vi några tunikor, en tröja och ett par leggings och humöret höjdes lite. Jag beslutade mig för att åka ut till Strömpilen där det finns ännu ett H&M och även ett Lindex. Där fyndade vi några leggings i lite tjockare kvalité och vita baströjor som fungerar till det mesta. På Lindex hittade vi en klänning och ännu ett par leggings. Efter det var Felicia måttligt less och vi bestämde oss för att åka hem. Nu sitter jag här och överblickar gårdagens fynd som består av massor med leggings några tröjor, en klänning och tre tunikor. Ännu saknas en hel del innan höstgarderoben är komplett men nu vet jag i alla fall att hon inte behöver frysa på dagis nästa vecka. En bra start trots allt.