Att snittas eller inte snittas...

Har precis gått in i vecka 25 och i dag ska vi på specialistmödravården för att kika lite på bebben och diskutera om jag vill föda vaginalt eller om jag vill göra ett kejsarsnitt. Jag har provat på båda alternativen eftersom jag födde vår första dotter vaginalt och blev akutsnittad med vår andra. Anledningen till att jag ens överväger att göra ett snitt är att mina två tidigare förlossningar inte har varit speciellt trevliga upplevelser och jag känner en viss oro inför att nästa också ska bli en besvikelse. Det är egentligen inte själva förlossningen i sig som skrämmer mig utan barnmorskornas nonchalanta sätt när de i princip vägrat lyssna på mig. Just nu har jag ingen aning om hur jag vill göra, det känns som om det finns för- och nackdelar med båda alternativen.

Fördelar med att föda vaginalt: 

• Att jag kommer att vara helt återställd efter bara några dagar.
•  Jag kan åka hem bara några timmar efter det att bebisen är ute (jag ogillar att ligga på sjukhus).

Nackdelar:

• Kommer barnmorskorna att lyssna på mig?!?

Fördelar med ett snitt:

• Att jag har "kontroll" över det som händer. 
• Läkarna skulle kunna korrigera det gamla ärret som jag har på magen. Det blev snett och det ligger ganska högt upp på magen vilket gör att byxlinningen konstant skaver mot ärret.

Nackdelar:

• Jag måste stanna på sjukhuset i några dagar.
• Jag kommer att ha ett sår som går tvärs över magen vilket innebär att jag inte får lyfta tungt på tre månader. Hur lätt är det när man har två andra relativt små barn att ta hand om?

Som tur är behöver jag inte ta mitt slutgilitga beslut förrän jag är i vecka 32 och förhoppningsvis kommer dagens läkarbesök att ge mig svaren jag behöver.