Kollade nyss på TV 4 där de visar en brittisk dokumentär om internatskolor. Jag säger bara Oh My God. Hur tänker de? I tvprogrammet får man följa några åttaåriga tjejer som börjar internatskola. Barnen har grym hemlängtan och föräldrarna (speciellt mammorna) längtar också efter sina barn. Den första veckan på internatskolan tycker de att det är bäst om föräldrarna inte ringde till barnen för det skulle bara göra att de blev mer upprörda. Men HALLLÅÅÅ!!!! Fatta vilket jävla svek de måste uppleva. Typ; mina föräldrar lämnade mig här. Jag längtar efter dem så jag håller på att dö men jag får inte prata med dem om hur jag mår istället måste jag vända mig till en för mig okänd vuxen. En av tjejerna har speciellt svårt för att anpassa sig inför det nya livet på internatskolan och mamman undrar om de gör rätt när de fortsätter att skicka tillbaka henne mot hennes vilja. När jag ser det så vill jag bara skrika; Hur dum i huvudet är du egentligen? Det är väl klart att ni inte gör rätt!!!
Jag minns mitt första och enda ridläger. Det var en helg och jag tror att jag var 8 år. Vi skulle sova över i stallet och det var superroligt att få vara med de större tjejerna. Aktiviteterna var många och det var mycket bus men ändå längtade jag hem till mamma när kvällen kom och det slutade med att min mamma kom och hämtade mig så jag fick sova hemma. Tack snälla mamma för att du var klok och hämtade mig, Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar