Jag har inte följt tjejerna till dagis en enda gång på tre månader eftersom jag börjar så tidigt på mornarna nu när jag gör praktik. Detta har i sin tur inneburit att jag inte träffat dagispersonalen på lika lång tid men i morse var det så äntligen dax. Dessa gulliga underbara människor som tar hand om våra små älsklingar, som hjälper oss när vi inte har möjlighet att själva vara där. Det varma välkomnandet som möter oss när vi stiger in genom dörren är olsagbart. Tjejerna som skiner upp och springer in för att hälsa på sin fröken. En sådan start gör att fortsättningen på dagen inte kan bli annat än bra, varken för dem eller mig. När jag inte trodde att jag kunde känna mig mer sedd och efterlängtad kommer så nästa fröken in i rummet. Skiner upp som en sol förvånad över att se mig. Hon skyndar fram, kramar om mig och grattar mig till bebisen i magen. Vi pratar och skrattar och jag måste verkligen stålsätta mig för att klara av att gå därifrån. För jag vill verkligen inte, jag vill stanna där. Vara med på samling, höra saga, leka doktor, äta lunch och vila middag.
När jag sedan går hemåt i regnet så är det med värme och glädje i hjärtat. Det här kommer att bli en underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar